Langtar hem...

Idag firar vi tva och ett halv ar tillsammans. Sitter nu pa ett spa och vantar pa att fa ga och slanga oss i poolen.


November 2009, hemma hos nagon Jossi.
April 2012 vid nagon gammal stad

Kande att det nu, med mindre an tva veckor kvar, kanske ar dags att kika tillbaka pa den dar listan jag formulerade over saker kvar att gora i Peru, nagon dag i April:

Overnatta i talt pa over 4 000 m hojd [X] (bade base och high camps vaggar var atminstone tunna som talt)

Tugga koka-blad [X] (rekommenderas inte till nagon. Sar i gommen, vidrig smak och mindre uppiggande effekt an te)

Kohuvudssoppa [ ] (pass pa den)

Bada i ett vattenfall, garna nack[ ] (pa god vag nu har i Baños)

Resa pa Amazonasfloden [/] (rest pa en flod i Amazonas)

Kaka marsvin [X] (utbankat husdjur, mer makabert an beraknat)

Aka skidor [ ]

Traffa en shaman, garna i Iquitos (Amazonas) [ ]

Traffa aror och tuqaner i det vilda [/] (Halva inne da T lag och sov)

Bada i stilla havet [X] (salt)

Bada i Titicacasjon [/] (doppat fotterna)

Hoppa Bungyjump [X]

Besoka en stillahavso och leka skeppsbruten alt. Pippi Langstrump [ ]

Med sisadar en och en halv vecka kvar far vi satta fart lite och be for att skidsasongen i Chile kommer tidigt i ar.

... flyttar in pa Sturevagen pa fredag!

Jag var en duktig dotter och kom med manga, genomtankta namnforslag: Nike, Wira, Ninja, Kira - men inget av dessa dog for min mor som tyckte att Nike var for nan snygging, Kira var for svart att uttala, Ninja var en laskig varelse fran nagon hemsk planet och att Timmys potentiella dotter faktiskt ska ha forsta tjing pa Wira.
Saledes efterlyses mulligt gulligt hundnamn. Garna innehallande ett y!

Tills dess kallas hunden for Hunden.

Forst skall det surfas, solas och badas vattenfall i toaletternas forlovade stad (Baños)!!

Kram pa er!

Trodde sana har saker gar over nar man blir aldre. Men nej. Sally finns inte mer och jag kanner mig som ett litet litet barn. Det ar skrammande hur mycket som kan handa pa tre manader. Nar man inte ar dar.

Magsjuk och har sand i:

Vi overlevde saltoknen med tva punkteringar och en motor som borjade ryka orovackande svart tva timmar innan bussen tillbaka till La Paz skulle ga. Nu sitter vi och spanar pa vad vi skall gora har nast. Regnperioden i Ecuador, Colombia och Panama gor troligtvis att vi avstar fran dessa.

Kvallen igar spenderades pa El Alto, flygplatsen i La Paz. Har i stan ar det namligen strejk dar all lokaltrafik och nastan alla taxibolag deltar - och da inte den lugna typen. Paradgatan och alla storre korsningar ar blockerade av bussar som star pa tvaren och igar var motorvagen fran flygplatsen for farlig att aka pa for taxichaufforerna. Har i Bolivia galler principen ett oga for ett oga mer an nagon annanstans. Fackforbundsledarna uppmanade medlemmarna till att slanga sten och skara bildack pa forbipasserande bilar. Allltid trevligt.

Vi vantade i tva timmar pa flygplatsen innan vi hittade en modig chauffor som tog alla mojliga bakvagar for att ta oss ner.

Bussresan till Uyuni (saltoken) blir alltsa inte av forran tidigast imorgon.

- Matat kajmanen Pedro med familj som bodde utanför var hydda
- Fiskat pirayor och insett att de är mer skräckinjagande pa film
- Ätit pirayor
- Blivit sa in-i-helvete myggbitna
- Slitit upp fotsulorna (Timmy)
- Bränt upp knän, axlar och rygg
- Badat med rosa delfiner
- Bott pa femstjärnigt hotell utan varmvatten och mögel i poolen
- Börjat längta till bergen och svalkan
- Sett faglar, fisk och mittemellan tills vi demonstrativt tittat at andra hallet.

Far invigningsmail fran Josefinas och längtar plotsligt lite hem. Har senaste nätterna drömt om Beritholmen, Error och mardrömmar om att mamma och pappa elakt nog bestämt sig för att flytta under tiden vi är borta. Timmy pratar om kattungar och jag jämför kajmanerna med Sally.

Inte nog med detta dimper det ner en inbjudan i inkorgen: Johannas dop i NYC i början av Juni. Da vi lägligt nog befinner oss i Santiago. Och sa far man känna hur urusel man hittills varit i sitt jobb som faster.

Trott pa javla Anderna. Nu ar vi i Amazonas for att klappa apor, spana pa aror och bada med rosa delfiner. Att bestiga berg sog.

Vaknar upp tokforkyld. Inte kul. Som tur ar har apoteken har betydligt mycket roligare saker an hemma. T.ex. halstabletter med samma styrka som bedovningen hos tandlakaren.

Ikvall blir det inget party for vi ska upp tidigt imorgon. Vi ska namligen upp pa 6000 m. Den ni!

Mountainbika for forsta gangen bor INTE goras pa Death Road. Sarskilt inte om man inte minns sist man satt pa en sadel (aven spinningpass inraknat). Efter fem minuter pa den fantastiska vagen sprackte jag hakan. Timmy som ar den basta tankbara pojkvannen tankte sjalvklart inte lata mig lida sjalv utan var inte samre han utan slet upp halva overarmen. Fantastisk idé det dar!